Svengelska....
Idag fick jag en konstig star på morgonen. Hade precis dukat fram frukosten när telefonen ringer. Jag svarar och hör då någon som säger:
-Hello, hello! Do you remember me? Sen blir det tyst!
Vaddå remember me? Vilken Me? Jag som desutom HATAR att prata engelska, framför allt i telefonen...me dont like! Men jag frågar iaf :
-Remeber who? Får till svar, hör och häpna:
-ME!
Börjar tro att det är någon som driver med mig men frågar iaf en gång till:
-And who are you? Do you have a name?
Då får jag ett asgarv i örat, jag som har jordens värsta morgonhumör också börjar känna att snart får det vara nog! Orkar inte med dumheter innan jag fått i mig morgonkaffet! Men då hör jag denna kvinna säga:
-It's ME.......Kristina....You know...eh...do you remeber Thomas and Kristina?
Då gick det upp ett ljus för mig, Thomas och Kristina kommer jag visst ihåg....kan tyvärr inte komma ihåg vad dottern heter. Hon har ett konstigt namn. Åh vad hon blev glad iaf när hon förstod att jag visste vem hon var. Sen fick jag ju fortsätta babbla engelska i en stund, Gisela bara glodde på mig...hon förstod ju inte ett ord. Så där sitter jag med en babblande Kristina i ena örat samtidigt som Gisela babblar i andra örat och vill veta vad Mamma pratar om. Jag tror att Kristina försökte leka tusen frågor med mig eller nått....skämt å sido. Hon ville iaf träffas igen, det var längesedan nu. Så nu ska vi hitta en dag som passar! Hmm....tjena....jag som har såååå mycket tid! Fan önskar att jag hade 48 timmar på varje dygn ibland. Jaja....det löser sig. Nu ska jag nog ta en härlig promenad i solskenet!
Ha det gott!
PÖSS
-Hello, hello! Do you remember me? Sen blir det tyst!
Vaddå remember me? Vilken Me? Jag som desutom HATAR att prata engelska, framför allt i telefonen...me dont like! Men jag frågar iaf :
-Remeber who? Får till svar, hör och häpna:
-ME!
Börjar tro att det är någon som driver med mig men frågar iaf en gång till:
-And who are you? Do you have a name?
Då får jag ett asgarv i örat, jag som har jordens värsta morgonhumör också börjar känna att snart får det vara nog! Orkar inte med dumheter innan jag fått i mig morgonkaffet! Men då hör jag denna kvinna säga:
-It's ME.......Kristina....You know...eh...do you remeber Thomas and Kristina?
Då gick det upp ett ljus för mig, Thomas och Kristina kommer jag visst ihåg....kan tyvärr inte komma ihåg vad dottern heter. Hon har ett konstigt namn. Åh vad hon blev glad iaf när hon förstod att jag visste vem hon var. Sen fick jag ju fortsätta babbla engelska i en stund, Gisela bara glodde på mig...hon förstod ju inte ett ord. Så där sitter jag med en babblande Kristina i ena örat samtidigt som Gisela babblar i andra örat och vill veta vad Mamma pratar om. Jag tror att Kristina försökte leka tusen frågor med mig eller nått....skämt å sido. Hon ville iaf träffas igen, det var längesedan nu. Så nu ska vi hitta en dag som passar! Hmm....tjena....jag som har såååå mycket tid! Fan önskar att jag hade 48 timmar på varje dygn ibland. Jaja....det löser sig. Nu ska jag nog ta en härlig promenad i solskenet!
Ha det gott!
PÖSS
Kommentarer
Trackback
