Kokka

När jag precis tror att jag alt helt rätt väg och det är den här vägen jag vill fortsätta på så händer det alltid något. Varför är det så? Jag ser det inte som något negativt, för hitintills så har det faktisk bara fört nya fantastiska saker med sig till största delen, sen är det klart att jag stöter på olika problem på vissa vägar men alla problem är till för att lösas och det har jag lyckats med hitintills. Jag menar bara att det vore skönt ibland att veta att just den här vägen som jag valt just nu, just idag kommer jag att fortsätta på ett tag, jag vill inte komma till något nytt vägskäl. Inte nu inte än.... Vägskälen kan iofs vara bra, ofta innebär de en ny utmaning, ett nytt äventyr, något som får mig att utvecklas. Men iblan skulle det vara skönt att få utvecklas och hitta de nya utmaningarna på den vägen jag redan slagit in på, om ni förstår vad jag menar! Jag kanske låter allmänt förvirrad.... Jag menar bara att just nu är jag väldigt nöjd, jag trivs. Jag vill alltid utvecklas, självklart men jag vill inte behöva komma till ett vägskäl till bara för det! KAnske jag som förstorar saker och ting eller läser av varje situation på fel sätt, jag kanske inte borde göra så stor sak av det hela men jag käner att vägen jag slagit in på nu känns så rätt. Jag vet att den kommer innebära förändringar, nya utmaningar och de kommer ske i lagom takt. Nice!

Just nu har jag inte vare sig tid, lust eller ork att stressa. Varför ska jag? Inte går det fortare för att jag gör det, inte mår jag bättre heller för den delen! Och framför allt så mår inte Vi som familj bra av att stressa. Jag har lät mig läxan! Jag stressade konstant ett tag.....jag mådde skit och alla runt omkring mig fick lida för det. Idag vet jag bättre...jag tar det i lagom takt, sen är det klart att stress i lagom dos är bra, men det gäller att sätta stopp innan tåget skenar okontrollerat igen!

Undrar om jag ska ta klivet idag....vågar jag....vill jag...mm...jag vill...*L*.....vi får se.

PÖSS